Vad är skillnaden mellan en 32-bitars och 64-bitars CPU?

Du har säkert sett alternativen 32-bit och 64-bit varje gång du laddar ner en app eller installerar ett spel. Din dator kanske till och med har ett klistermärke som säger att den har en 64-bitars processor. Men spelar det egentligen någon roll? De flesta nya datorer har en 64-bitars processor, men varför? Här är den verkliga skillnaden mellan 32-bit och 64-bit.

Här är varför det spelar roll

Kort sagt är en 64-bitars processor mer kapabel än en 32-bitars processor, eftersom den kan hantera mer data samtidigt. En 64-bitars processor kan lagra fler beräkningsvärden, inklusive minnesadresser, vilket betyder att den kan komma åt mer än fyra miljarder gånger så mycket fysiskt minne som en 32-bitars processor. Det är precis så stort som det låter.

Här är den viktigaste skillnaden: 32-bitars processorer klarar utmärkt av att hantera en begränsad mängd RAM (i Windows, 4GB eller mindre), och 64-bitars processorer kan använda betydligt mer. För att detta ska fungera behöver förstås även operativsystemet vara utformat för att dra nytta av den större åtkomsten till minne. Den här Microsoft-sidan går igenom minnesbegränsningar för flera versioner av Windows, men om du kör den senaste versionen av Windows 10 behöver du inte oroa dig för några gränser.

I takt med att 64-bitars processorer blivit vanligare och RAM-minnen fått större kapacitet har både Microsoft och Apple uppgraderade versioner av sina operativsystem som är utformade för att utnyttja den nya tekniken fullt ut. Det första helt 64-bitars operativsystemet var Mac OS X Snow Leopard redan 2009. Samtidigt var den första smarttelefonen med ett 64-bitars chip (Apple A7) iPhone 5s.

När det gäller Microsoft Windows sätter operativsystemens grundversioner mjukvarubegränsningar för hur mycket RAM som kan användas av program, men även i den ultimata och professionella versionen av operativsystemet är 4GB den maximala användbara mängd minne som 32-bitarsversionen kan hantera. Medan de senaste versionerna av ett 64-bitars operativsystem kan öka en processors kapacitet drastiskt, kommer det verkliga lyftet i prestanda från programvara som är utvecklad med denna arkitektur i åtanke.

De flesta program är bakåtkompatibla, vilket gör att du kan köra 32-bitarsprogram i en 64-bitarsmiljö utan extra arbete eller problem. Antivirusskydd och drivrutiner tenderar att vara undantaget från denna regel, och hårdvara kräver oftast att rätt version är installerad för att fungera korrekt.

Samma, men annorlunda

Det bästa exemplet på den här skillnaden finns direkt i ditt filsystem. Om du använder Windows har du säkert märkt att du har två Program Files-mappar: En med namnet Program Files och den andra med namnet Program Files (x86).

Program använder gemensamma resurser i ett Windows-system (så kallade DLL-filer), som är uppbyggda på olika sätt beroende på om de används för 64-bitarsprogram eller 32-bitarsprogram. Om ett 32-bitarsprogram till exempel söker efter en DLL och hittar en 64-bitarsversion, slutar det helt enkelt att fungera. Det är problemet.

32-bitarsarkitekturen (x86) har funnits mycket länge, och det finns fortfarande många program som använder 32-bitarsarkitektur — även om det håller på att ändras på vissa plattformar. Moderna 64-bitarsystem kan köra både 32-bitars- och 64-bitarsprogram tack vare en mycket enkel och smidig lösning: två separata Program Files-kataloger. När 32-bitarsprogram placeras i rätt x86-mapp vet Windows att det ska leverera rätt DLL — 32-bitarsversionen. Allt i den vanliga Program Files-katalogen kan däremot komma åt det andra innehållet.